När jag skapade den här fliken valde jag att kalla den för Loggbok
i stället för Dagbok.
Jag hade ju en liten känsla av att jag inte skulle skriva i den varje dag.
Det var nog rätt tänkt om man tittar på noteringarnas datum.
Hixi har nu hunnit bli 9 månader och 3 veckor gammal.
Han väger 15 kilo. (Jag väger 82,3 kilo).
Hixis mankhöjd är nog runt 33 cm.
Det är lite svårt att mäta ty Hixi är för intresserad av måttbandet.
33 cm och 15 kilo ligger inom gränsen enligt SKK rasstandard.
Jag har sett något program om överviktiga hundar, och det var ingen rolig historia.
Jag ger Hixi mestadels Doggy valpfoder (hur länge är de valpar?), men ibland blir det en bit korv,
lite glass, en bit bröd, lite spagetti (när man kollar om den är färdig).
Häromdagen hittade jag danska flæske svær bland chipsen i butiken.
Danska flæske svær är min mitt favoritchips, och jag trodde det bara fanns i
sydstaterna (Skåne och Danmark), men nu hittade jag det på Coop Eriksberg på Hisingen.
När det handlar om flæske svær är Hixi min soul mate. Han älskade det!
Förra inlägget handlade om kloklippning. Nu är det verkligen hög tid igen.
Baktassarna är väl okey, de slipas ju ner när han stretar iväg på asfalten,
ยจ men framtassarna är verkligen för långa. Han RRRiveRRR som Gernant skulle ha sagt.
Så jag ska försöka ta mig i röven och komma iväg till Tassarnas Trim och Spa.
Flickorna Skarin i Hisingsbacka kan göra saker med Hixi som jag inte klarar av.
Nu då till frågan; varför har jag inte skrivit på så lång tid.
Tja, det händer ju inte så mycket. Hixi blir äldre, han ökar i vikt.
Lite varje dag, det är liksom inget som märks.
Det andra; jag har gjort några svängar till Sahlgrenska.
Första resan:
Smärta i bröstet, ambulans till akuten, hjärtstopp.
El-startkablar, hjärtlungmassage. De lyckades sparka liv i mig två gånger.
Andra resan:
Näsblod i kombination med blodförtunnande med medicin.
HB-värde 60. Blodtransfusion 4 påsar.
Men nu är jag på bättringsvägen. Jag äter sju olika piller för att jag ska fortsätta så.
Hixi har klarat min konvalescens på ett utmårkt sätt.
Första resan var han i "skogen" med mitt barnbarn Erik.
Där fanns ju kamrater såsom Basse Bastard och Sissie.
Andra resan var på Hisingen ihop med tidigare nämnda Erik.
Jag tycker att Hixi blivit lite lugnare. Om det är åldern eller upplevelerna som gjort
detta vet jag inte. Han har blivit mer lyhörd.
Vår kommunikation funkar bättre tycker jag.
Han svarar på frågor om han vill ha mat eller gå ut.
Han kommer och talar om att hans leksaker fastnat under soffan.
Han blir fortfarande väldigt uppspelt när det kommer folk, men lugnar sig efter ett tag.
Är Hixi ouppfostrad?
När det bara är han och jag fungerar det fint, eftersom vi känner varandra så väl.
Vänner och bekanta klagar på att han biter dem i smalbenen, men han är ju en fähund.
Hans natur är ju att bita korna i hasorna så att de vet vem som bestämmer.
Nej, nu firar vi jul och gör återbesök på Sahlgrenska så får vi se när nästa notering
i loggboken kommer.
2017-08-28
I morse var vi på spa igen för kloklippning.
Det var verkligen på tiden.
Hixi skötte sig bra.
Han är ju ett halvår gammal, så han börjar bli en stor kille.
2017-08-16
Igår köpte jag en ny sele till Hixi.
Den gamla satt verkligen tajt.
Vid senaste vägningen vägde han 11.6 kilo.
Själv vägde jag 77.9 kilo.
Hixi växer och jag tynar sakta men säkert bort.
Eller det kanske är alla promenader som gör att jag går ner i vikt.
Snart är jag nere i den matchvikt jag hade när jag gjorde lumpen (77 kilo).
Den nya selen är av fabrikat Rukka med ett bra stöd för bröstet och ett
handtag på ryggen. Den verkar vara gedigen.
I söndags när vi åkte bil hade han den gamla selen på trots att den sitter stramt.
Jag vill ju inte fästa bilbältet i halsbandet.
Det var tur för det var en stolle som skulle in i min fil trots att jag redan var där.
Jag fick tvärnita för att inte krocka.
Hixi for i golvet men klarade sig helt oskadd.
Jag vågar inte tänka på vad som hänt om han haft halsbandet på sig i stället för selen.
2017-08-07
Jag ställde mig på vågen i morse.
Den visade på 78.9 kilo.
När jag lyfte upp Hixi gick vågen upp till 89.9 kilo.
Det betyder att Hixi nu väger 11 kilo.
2017-07-28
Mycket rönnbär.
Betyder det att det blir en kall vinter?
2017-07-27
Idag kräktes Hixi.
Jag tror att det var något blad han tuggat i sig vid morgonkissningen.
Han gillar att tugga på blad, både färska från grenar och torra som ligger på marken.
Min häck består av ett otal olika arter, och jag vet inte om någon är mindre hälsosam att äta.
Jag får försöka få honom att sluta med detta.
Han kan nu gå både uppför och nerför i trapporna i huset.
Eftersom han nu är rumsren ska jag ska testa med att ta bort avspärrningarna,
så att han kan få röra sig fritt i hela huset.
Avspärrningarna var ju för att han inte skulle uträtta sina behov
på heltäckningsmattan i hallarna och trappan.
Hixi växer så det knakar.
Folk, som inte sett honom på ett tag, tycker att han har blivit stor.
Vid senaste vägningen för några dagar sedan vägde han 10 kg,
så det ska bli ganska skönt att slippa bära honom upp och ner i trapporna.
2017-07-11
I förrgår väcktes jag av att Hixi stod och hulkade.
Sedan spydde han upp en stor klump.
Den såg ut som ett stycke krabbkött eller en klump av tuggat hushållspapper.
När man petade på den verkade den trådig.
Jag har inte ätit krabba på väldigt länge,
och jag har inte sett att Hixi har tuggat på något papper.
Så jag sköljde av klumpen och då såg jag vad det var.
Det var svansen på det lilla kramdjuret.
Hixi hade bitit av de yttersta tre centimetrarna och tuggat i sig.
När han gjort detta vet jag inte, men han har haft lite dålig aptit senaste dagarna.
Den där klumpen kanske legat i magen och stoppat "utloppet".
Fast han har ju bajsat som vanligt...
Tur i alla fall att den inte fastnade så att den behövde opereras ut.
Det lilla kramdjuret med avbiten svans.
2017-07-05
Idag skulle jag försöka klippa klorna på Hixi.
Han sover inte så tungt längre som han gjorde i maj.
Han vaknar och tittar upp så fort jag rör mig.
Jag lyckades klippa en klo (höger fram), men sen stack han sin väg.
Så det enda rätta var att göra ett besök på Tassarnas trim & spa.
Det var ju en månad sen sist, så det behövdes verkligen.
Jag har också köpt ett större halsband till Hixi.
Det gamla var 32 cm i sitt längsta läge
och då kunde jag få in ett finger mellan halsbandet och halsen.
Det blev samma fabrikat (Hurtta) som det gamla. Och samma färg igen.
Man kan ju inte ha ett rosa halsband på en sån macho-kille som Hixi.
Selen, som han har när vi åker bil, räcker nog ett tag till.
Det finns några centimeter att lägga ut.
Hixi har börjat tappa sin mjölktänder.
Det kan vara orsaken till att han inte visar samma iver när det är matdags.
Förr brukade han kasta sig över maten, men nu verkar han måttligt intresserad.
Han fick ett rått ägg häromdagen och då var det ingen tvekan.
Vi har börjat gå lite längre promenader nu.
Häromdagen gick vi från Tuve Tigers minigolfbana
till södra änden av slätta damm och tillbaka.
Det blir 3.5 kilometer.
Och idag gick vi hemifrån till Arken Zoo Eriksberg (köpte halsbandet).
Det blir precis lika långt det.
När vi kom hem och skulle vila hos kom Nala förbi.
Nala bor några hus bort och brukar passera här ibland.
Hixi blev galet lycklig och lekte en lång stund tills Nala blev trött.
Så nu ligger Hixi under soffbordet, helt utmattad,
och det är anledningen till att jag får tid att skriva detta.
2017-06-25
Hixi är nu helt rumsren.
Bortset från idag när vi var och hälsade på hos min dotter och hennes två hundar.
Hixi blev så uppspelt att han glömde att säga till.
Eller så var det jag som inte var tillräckligt uppmärksam.
Han brukar komma och ställa sig framför mig och krafsa med tassarna.
Då får jag fråga om det gäller kissa, bajsa, mat, promenad eller att leka.
När jag gissar rätt svarar han med ett "vov" och viftar på svansen.
Häromdagen hade han fått en fästing på kinden.
Han var inte helt övertygad om att jag skulle få plocka bort den,
men med lite övertygande kroppskontakt (jag höll honom hårt),
så lyckades jag plocka bort fästingen med den lilla "kofoten" av grön plast.
Den fungerade faktiskt riktigt bra.
Igår vägde vi oss. Hixi väger nu 8 kilo.
Så jag har fått läsa på tabellen på Doggy-påsen hur mycket mat han ska ha nu.
Han har också upptäckt att han vågar gå uppför altantrappan.
Det är ju öppna steg i den, så att man kan skåda "ner i avgrunden" när man går uppför.
När man går nerför så ser det ju inte lika hemskt ut.
Men nu så klarar han båda vägarna.
2017-06-09
Idag var Hixi och jag på spa.
Det låter kanske lite lyxigt och ger associationer till tångbad och ler-inpackningar.
Men det var betydligt mindre flashigt än så.
Det var bara Hixi, som fick klorna klippta.
Första gången jag klippte Hixis klor så råkade jag ta en av de sista lite för mycket,
så att det gjorde ont och blödde lite.
Andra gången jag skulle klippa klorna misslyckades jag med den första klon.
Efter det var varken Hixi eller jag så pigga på att försöka igen.
Men klorna växer ju, och rivs ganska gott när Hixi påkallar uppmärksamhet
genom att lägga tassen på min arm. Så en klippning behövdes verkligen.
För att inte stöta mig med Hixi och komma i onåd, beslutade jag att låta ett proffs klippa.
Så vi åkte till Tassarnas Trim & Spa.
Det hela avlöpte riktigt bra. Hixi skötte sig fint.
Och så lite skitsnack:
Hixi är nu nästan helt rumsren. Han säger till när han behöver.
Jag vet inte om det är han som lärt sig säga till tydligare, eller om det är jag
som lärt mig att bättre läsa av hans signaler.
2017-06-03
Hixi och jag lägger oss runt halvtolv/tolv och går upp åtta timmar senare.
Det har nu gått tre nätter då jag vaknat utan att Hixi har fixat någon liten
överraskning på sovrumsgolvet. Varken den ena eller den andra sorten.
Man kanske inte ska tro att han är rumsren än, men jag "ser ljuset i tunneln".
På dagarna säger han till om det är något han vill.
Då kommer han och sätter sig framför mig och tittar med sina vackra bruna ögon
och gnyr och småskäller lite.
Då är det upp till mig att gissa vad det är han vill.
Kissa? Bajsa? Sova? Gosa? Leka? Promenera?
När jag träffar rätt visar svansen och det övriga kroppspråket att jag träffat rätt.
Så de senaste tre dagarna har varit helt fria från oönskade utsläpp inomhus.
2017-05-30
Så har vi då varit på Blå Stjärnan och tagit "12-veckors-sprutan" (Nobivac DHPP).
Hela utflykten förlöpte ganska smärtfritt. Det regnade lite på vägen dit.
Det var ett tiotal hundar i väntrummet. Hixi for runt som en tätting och ville
leka (eller slåss) med allihop, så jag fick hålla i honom ordentligt.
Flera hundägare framförde kommentarer om att Hixi var det sötaste de sett.
Som husse var det ju bara att suga i sig de smickrande kommentarerna.
Veterinären Alexandra klämde och lyssnade på Hixi.
Allting var helt utan anmärkning.
Hixi vägde 5,6 kilo.
Hon lyckades också ta bort fästingen, men vi var två till som fick hålla i Hixi
under tiden. Han gillade det inte, men han verkade inte vara långsint,
för när han efteråt fick godis av Alexandra så var han samma "goa gubbe" igen.
På vägen hem ösregnade det, så vi fick springa till bilen,
och nu vilar han ut efter alla nya intryck.
Nu behöver vi inte gå till veterinären igen förrän Hixi blir ett år.
2017-05-25
Hixi har fått en fästing till. Denna gång i ljumsken.
Jag har köpt en fästingborttagare, som ser ut som en liten kofot av grön plast.
Men han har inte så mycket päls i ljumsken och fästingen är väldigt platt
och håller sig fast med alla benen, så det misslyckades.
Min sonhustru, som har långa naglar och mångårig vana av att plocka fästingar från katter,
gjorde ett försök, men Hixi var inte på humör, så operationen fick avbrytas.
Men det är dags för Hixis 12-veckors spruta nästa vecka, så jag kanske kan få
veterinären att ta bort fästingen också.
Hixi har träffat en hel del andra hundar nu. Han är ganska tuff hur stora än
de andra hundarna är.
Hixi har också återsett min dotters Basse, dagen till ära iklädd en chic plasttratt.
Basse hade tratten för att han var nykastrerad. Den gav honom ett litet handikapp
i matchen mot Hixi. Tratten hindrade honom från att bita till rejält, och Hixi utnyttjade
övertaget och bet även i tratten.
Jag har köpt en badrumsvåg. Jag väger 80 kg med kläder. 85 kg med kläder och Hixi.
Så jag har kollat tabellen på Doggy-påsen och har ökat dagsransonen.
Detta kanske kan förklara hans stora aptit.
Och så lite skitsnack:
Ett par gånger har han klarat hela natten (mellan 24:00 och 06:00) helt "utsläppsfri".
Att ge signal på dagtid går sämre.
Huruvida det är han som ger dåliga signaler, eller jag som inte uppfattar dem, vet jag inte.
Men en liten förbättring har skett, även om det är långt kvar.
2017-05-20
Hixi har så smått börjat gå i trappor.
I svängda trappor är som bekant trappstegen smalare på ena sidan.
I samband med detta har jag gjort en intressant observation.
Hixi valde att gå uppför trappan på den sida där trappstegen är bredast.
Alla små barn som jag sett göra sin första försök att ta sig uppför trappor
envisas med att gå på den sida där trappstegen är smalast.
Är detta ett bevis på att hundar är smartare än människor?
Eller beror det på vilket biologiskt ursprung man har,
där hundar härstammar från de fria viddernas vargar,
medan människor härstammer från klättrande apor?
Har vetenskapen något svar?
Eller är det bara en tillfällighet?
2017-05-18
Jag har klippt klorna på Hixi.
Det gick jättebra. Jag passade på när han sov.
Hixi har tre olika sätt att sova.
Det första är när han ligger alldeles stilla med stängda ögon, men han
sover så lätt att det räcker att jag rör på mig, så tittar han upp
och undrar vad jag ska göra.
Det andra är när han drömmer. Då sprattlar han med benen, viftar på svansen
och gnäller och gnyr, nästan småskäller.
Det tredje är när han sover så hårt att man kan göra vad som helst
utan att han vaknar.
Då kan man passa på att klippa klorna.
Hixi har fått ett par fästingar också.
Jag upptäckte den första på halsen på honom.
Jag lyckades dra bort den med en pincett.
Sen hittade jag en till i armhålan på honom.
Den var inte lika lätt att få bort.
Hixi blev väldigt irriterad och sprattlade och levde, så jag fick ta den i flera bitar.
Det är inte så bra, har jag läst, eftersom smittade fästing-inälvor kan komma in i såret.
Jag skall införskaffa en fästingplockare och försöka göra kommande operationer
lite mera professionellt.
Jag är lite skeptisk till fästinghalsband, piller och sprayer med en massa kemikalier,
så det får bli en fästingplockare. Och lite handarbete.
Hixi fäller också. Min svarta tröja ser nästan ut som en angorajumper.
Jag får kika efter nån borste eller karda i affären när jag köper fästingplockare.
2017-05-15
För 5 dagar sedan skrev jag:
"Hixi kan inte hoppa upp i sofforna än, men när han kan det blir det en del ändringar i
fönstren med avseende på blomkrukor och myslampor, kan jag tänka mig."
Jaha, så nu har han lärt sig att han kan hoppa upp i soffan,
så nu kan jag inte lämna honom utan övervakning i vardagsrummet.
Ryggstöden på sofforna är ganska höga så han når inte så långt upp på fönsterbrädan ännu.
Men de orkidéer,som står där har en del långa luftrötter som han kan få tag i.
Framtiden får utvisa hur mycket jag måste ändra mitt "blomsterarrangemang".
Hixi håller en väldig koll på vad som händer utanför tomten.
Bilarna är inte så intressanta längre, men fotgängare, både med och utan hundar, är väldigt spännande.
Ofta får han hälsa på dem, och tack och lov, är han inte längre så aggressiv som när han mötte
min dotters hund första gången.
Han växer så det knakar.
Det är säkert fel, men man får en känsla av att han blivit dubbelt så stor som när han kom.
Jag har ingen våg så jag vet inte vad han väger, men han ser varken för smal eller för tjock ut.
Han är fortfarande lika morgonpigg, ännu värre kanske.
Idag gick vi upp halv fem, fast vi inte lade oss förrän vid tolv.
Men han hade nog också sovit för lite, för vid sjutiden slocknade vi båda två i vardagsrummet.
2017-05-10
Jag fick mail igår från uppfödaren:
Hur går det Agne? Jag är lite orolig...
Kim
Här är mitt svar:
Hej Kim,
Ännu finns ingen större anledning till oro.
Det enda som gjorde mig orolig var när han hade hittat en häftklammer som han tuggade på.
Den var oanvänd, så den hade formen av ett U.
Jag vågar inte tänka på vad som kunde ha skett om han hade svalt den.
Jag får hålla koll på vad han hittar att tugga på.
Man har ju också läst om att det finns elakt folk som lägger ut giftiga korvbitar.
Hans aptit är god. Han kastar sig över käket.
Jag ger lite mat i taget så att han åtminstone ska hinna svälja.
Ditt tips om filmjölk var bra. Han gillar det nästan bättre än Doggy-bitarna.
Jag köpte Fjällfil. Den är naturell, utan fruktsmak.
Fast den är fet och god.
Jag har ingen badrumsvåg, så jag vet inte vad han väger, men han ser inte tjock ut.
Jag ska ju inte föda upp några duvor mer, så jag brukar kasta äggen.
Så jag gav Hixi ett ägg (med skal på). Först slickade han på det, sen bet han i det.
Sen slickade han ännu ivrigare och bet lite till. Och slickade rent äggskalen.
Sen åt han upp skalen också.
Duväggens skal är ganska tunna och jag googlade på
om man kan äta äggskal, och det kan man tydligen.
Hixi har åkt bil en gång. Vi lämnade tidningar till återvinningen.
Jag har köpt en säkerhetssele på Biltema.
Minsta storleken, men den var för stor, så Hixi kröp ur den.
Men den går nog att använda när han blivit större.
Fast fästanordningen gick ju att använda.
Jag fäste den i hans halsband, men det känns ju inte så bra.
Han skulle ju knäcka nacken om vi krockade.
Jag ska köpa en mindre sele till honom.
Han var inte överdrivet förtjust i bilåkandet.
Han skällde hela tiden.
Antingen får han vänja sig, eller så får jag skaffa hörselskydd.
Andra irriterande egenheter han har:
1. Han bits. Han börjar med att slicka handen, sen övergår det till ett nafsande
och plötsligt kan han bita till ordentligt.
Jag sätter mitt hopp till att det går över när han inte är valp längre.
Men man får passa ansiktet.
2. Han biter i mina byxben. Han smyger sig på och biter sig fast,
och precis när jag ska ta ett steg så hänger det en hund i benet.
Det påverkar min balans i viss grad.
3. Han ser inte vart jag är på väg.
Han kan hoppa in precis framför mina fötter, både inomhus och på promenad.
Och för att undvika att trampa på honom, måste jag göra en häftig undanmanöver.
Även detta påverkar min balans.
När jag lagar mat placerar han sig precis på det ställe jag måste passera
mellan spis, kylskåp och sophink.
Man får verkligen titta efter var man sätter fötterna.
Det ser stiligt ut när hunden går "fot". Det är något jag kanske borde träna honom till.
Träning i övrigt.
Han kommer när jag ropar.
Jag har oftast en godbit då, men han kommer även utan godbit.
Kommandot "sitt" fungerar i hälften av fallen,
men det är svårt att avgöra om han verkligen sitter.
Han har ju så korta ben att det är svårt att se uppifrån.
Kasta pinne. Han springer och tar pinnen, men han kommer inte tillbaka med den.
Dragkamp. I början, när vi hade dragkamp med en repstump och han vann,
så sprang han "hem" till sin tygbur och lekte med repet.
Men nu springer han inte "hem" utan stannar och vill kämpa mer.
Det är lite av den olympiska tanken:
"Det är inte att vinna som räknas, utan att kämpa väl."
Och så lite skitsnack:
Vi sover ju på övervåningen, så det är många trappor innan man är ute i trädgården.
(Han går inte i trappor ännu.)
Ibland på natten när vi är ute, gör han allt annat än kiss-och-bajsar.
När han ligger inne och sover på dagarna kan han plötsligt resa sig,
gå ut i köket och dricka vatten.
Jag ser vattenskålen, men jag ser inte resten av köket.
Sen går han och lägger sig igen.
Så ibland kan jag hitta en liten gul blöt fläck som han smugit dit.
Ute/inne är väl 50/50 ungefär.
Det blir väl bättre när han sover hela natten.
Mig gör det inte så mycket, jag är van att skrapa skit efter duvorna,
men det vore ju bra om han kunde hålla sig när han är på offentliga lokaler
och hemma hos andra människor.
Vårt hem har ju inte varit barnvänligt på många år, så det finns massor av elkablar och
kopplingsdosor bakom bord och soffor.
Och massor av prydnadssaker och böcker på låg nivå (läge alltså, inte innehåll).
Så en del av min tid åtgår till att ändra heminredningen.
Hixi kan inte hoppa upp i sofforna än, men när han kan det blir det en del ändringar i
fönstren med avseende på blomkrukor och myslampor, kan jag tänka mig.
Ja, detta var en "kort sammanfattning" av läget.
Du behöver inte vara orolig, Kim.
Mvh Agne
2017-05-03
Nu har Hixi bott på Hisingen i 10 dagar.
Det har varit en ganska omvälvande tid.
Jag har inte blivit morgonpiggare, men jag har blivit morgontidigare.
När Hixi väcker mig halv sex är det ju lika bra att gå upp.
Så för att få mina åtta timmars skönhetssömn brukar jag slumra till på soffan
när Hixi tar sig en lur.
Hixi har träffat min dotters hund Basse (en åttondel västgötaspets).
Basse stormskällde och ryckte i kopplet, så att vi tänkte att det här går nog aldrig bra.
Hixi var väldigt konfunderad. Efter en (lång) stund lugnade Basse ner sig, och då var det
Hixis tur att mopsa upp sig. Han anföll Basse som en ettrig liten stridsvagn.
Så småningom lugnade situationen ner sig, så man kan väl säga att det hela förlöpte ganska smärtfritt.
Hixi gillar mat. Han slänger sig som en galning över maten. Jag duttar ut lite mat i taget,
så att han inte ska kasta i sig allt på en gång och få magknip.
De rekommenderade två deciliterna serveras uppdelat på fyra tillfällen.
Klockan 6, 10, 14 och 18.
Fast de två deciliterna har jag ökat på lite eftersom han alltid verkar vansinningt hungrig.
Jag får passa mig så att han inte blir fet.
Och så lite skitsnack.
Det sägs att valpen ofta behöver kissa direkt efter lek och direkt efter att den har vaknat
och att den behöver bajsa ungefär en kvart/tjugo minuter efter att den ätit.
Det stämmer inte alltid.
Hixi och jag pratar inte samma kroppspråk, så jag har svårt att se några signaler om att det är dags.
Men det kommer väl med tiden.
2017-04-28
Idag kom posten med namnbrickorna jag beställt från Namnskyltsbutiken.
Jag köpte modellen Rostfri stålbricka artikel Ö27 och Ö34.
Siffran är diametern i millimeter.
Jag köpte båda storlekarna för det var lite svårt att föreställa sig hur de skulle se ut,
Det var nog bra, för den stora såg lite malplacerad ut på lilla Hixi.
Den andra spar jag tills han blir lite större, eller till att sätta på en eventuell sele.
Hixi blev lite konfunderad när han fick brickan hängande runt halsen,
och försökte fånga den för att tugga på den.
Det var "rent lustigt att se", som di gamle säger.
2017-04-27
Nätterna går väl sådär. När Hixi väcker mig då vi sovit två timmar är det redan för sent.
Då finns det redan en liten gul fläck på golvet.
Torkar upp den, klär på mig och lägger mig på soffan i vardagsrummet,
för att vara lite snabbare i starten när nästa larm går.
Idag klippte jag gräsmattan (den del som inte ligger i träda).
Hixi var både reserverad och imponerad av gräsklipparen.
Den är elektrisk, så den väsnas inte så mycket.
2017-04-25
Så gjorde då Hixi sitt intåg på Hisingen.
Med vid installationsceremonin var Hixis matte och husse.
Det hela förlöpte bra, Hixi gav bara ifrån sig några pip precis när de gått.
Han bekantade sig med huset och verkade gilla nylon-buren från Arken Zoo.
Han gick in i den helt utan övertalning.
Den står ju helt öppen, och när han vunnit en dragkamp,
så drar han sig tillbaka dit med sin trofé.
På natten sov han i en Hulda Lindgren brödback vid sidan av min säng.
Natten förflöt ganska lugnt, men han fick ett känslosamt ryck när vi sovit
c:a tre timmar. Han fick komma upp i min säng och han vänslades så att
jag trodde han skulle krypa in i mig.
Sen gick han tillbaka till sin säng och somnade om.
Och så lite skitsnack. Han bajsade två gånger inomhus.
Naturligtvis på det enda ställe vi har heltäckningsmatta.
Turligt nog var konsistensen sådan att det gick att avlägsna helt och hållet.
Vi har klickgolv i hela huset utom i entréhallen, trappan och hallen på övervåningen.
Så nu har jag spärrat av, och gjort det utrymmet till en no go zone.
Klickgolv är ju betydligt lättare att göra rena än heltäckningsmattor.
2017-04-24
Har nu:
Postat skriftlig ägaranmälan hund på DjurID.se
Gjort ägaranmälan till Jordbruksverket via nätet
Postat skriftlig medlemsansökan till SKK länsklubb
Tagit en hund-försäkrning hos Agria via nätet
Jag hoppas att jag inte har glömt något.
Nu väntar jag bara på hunden. Den ska komma i kväll.
2017-04-23
Idag skulle jag ha hämtat Hixi, men han var inte riktigt i form.
Han hade lite efterverkningar efter vaccinationen han fått dagen innan.
Med tanke på att han både skulle lämna sin mor och sina syskon
och komma till en helt ny miljö enades vi om att han skulle stanna hemma en dag till,
så att det inte blev för mycket för honom på en gång.
Jag blev naturligtvis besviken, men Hixis välbefinnande måste ju komma första hand.
Men jag fick med mig en påse hundmat och en hel del papper.
Vissa behöver jag bara läsa igenom, andra måste jag fylla i och skicka in.
Så nu har jag en massa pappersarbete framför mig. Kvällen är räddad.
2017-04-17
Idag var jag på bokrelease för första gången i mitt liv.
Jag brukar inte gå på bokmässor, så jag har aldrig förr träffat en livs levande författare.
Nu har jag det.
Det var Jenny Pleym, som gav ut den första svenska boken om västgötaspets.
Det var hos Jenny jag satte upp mig på väntelistan för valp efter hennes Piggy,
så vi har haft en del mail-konversation.
Men nu har jag alltså träffat henne IRL.
Nu blev det ju inga valpar på Knalletorpet denna gång, men Skogsbygdens Kennel hade större tur,
så det är därifrån min hund kommer.
Boken är ett gediget verk på 290 sidor med massor av fakta,
men jag tror den kan vara lättläst ändå, för det är massor av bilder i den.
Release-partyt på Skeppared bygdegård var verkligen lyckat, massor av folk (och hundar),
flera smörgåstårtor för olika smakriktningar, chips och godis, kaffe och kakor.
Vad kan man mer begära?
Jag tog några (suddiga) bilder med mobilen.
Bilderna finns under fliken Bilder.
2017-04-05
Idag var jag på Arken Zoo och köpte en Little&Bigger Nylonbur Svart,
storlek M (L/B/H 70/52/52 cm) för 679 kronor.
Jag köpte även (för 99 kronor) en Ferplast klotång av precis den modell som Kim rekommenderade.
2017-04-03
Idag var jag på besök på Skogbygdens Kennel.
Där vimlade av hundar. Det var svårt att hålla räkningen på hur många det var.
Och de sex små valparna var så mjuka och söta, men de var så små att man nästan inte vågade ta i dem.
Nu har Hixi tre veckor på sig att växa till sig, så att han klarar det hårda livet på Hisingen.
Jag fick massor av goda råd av Kim och vi kom överens om att jag ska hämta valpen söndagen 23:e april.
Och naturligtvis glömde jag att ta kort på valparna!
Jag satte upp mig på intresselista på tre stycken kennlar,
men parningarna misslyckades på två av dem.
Så till slut återstod bara Skogsbygdens Kennel, som lovade mig en valp.
Man kan inte ta valpen från sin mor innan den är åtta veckor gammal,
men jag ska få komma och träffa valpen när den blivit fem veckor.
När jag väl bestämt mig för att skaffa mig en hund, så gällde det att hitta en ras som passade mig.
Den skulle inte vara för stor, men inte för liten heller.
Den skulle vara lättskött.
Inte vara för långhårig så att den måste borstas varje dag.
Den skulle se ut som en hund.
Altså ingen nakenhund, mops eller liknande.
Till slut fastnade jag för Västgötaspets.
Av vad jag läst och hört så verkar Västgötaspets vara rasen för mig.
(Det finns en bra beskrivning av rasen på länksidan.)
